När ens anhöriga går bort

Min pappa har gått bort. Det känns ganska hemskt när jag skriver detta, men jag tänker att om jag skriver om det kanske det hjälper mig. Jag visste att han hade dåligt hjärta. I mer än 20 år har bara halva hans hjärta fungerat. Det har inneburit att han har tagit starka hjärtmediciner som har gjort att han har kunnat leva någorlunda normalt så länge. Men för två månader sedan orkade inte hans hjärta mer. Vi blev alla chockade. Inte minst min mamma. De skulle till läkaren den där morgonen, de hade klätt på sig och han skulle gå före till bilen. Han hann aldrig fram. Min mamma hittade honom i garaget, avsvimmad invid bilen. Jag antar att han aldrig hann ha ont, kanske han inte ens hann känna att han gick bort.

Mycket ska ordnas vid ett dödsfall

Så mycket det har varit att ordna kring pappas begravning. Det tog oss alla på sängen, faktiskt. Som tur är har vi haft en väldigt bra begravningsbyrå som har tagit hand om begravningen i Stockholm. Ingen kunde ana att det skulle bli så mycket att tänka på. Alla som ska underrättas, begravningen, gudstjänsten, samlingen efteråt, dödsboets delning. Samtal med advokat och hur allt ska fördelas. Min mamma som är helt i upplösning och i sorg. Jag tror inte hon har kommit ur chocken ännu. Det är svårt detta. Kanske man vaknar upp en dag och inser att man har överlevt, trots allt. Jag hoppas det.

9 dec 2017